Efter fem år som projektledare för Grön Flygplats har Mari Torstensson bidragit till imponerande resultat i arbetet med att minska flygplatsernas klimatpåverkan och förbereda för fossilfritt flyg. Projektet har nu gått in i en ny fas med ännu bredare fokus, där tekniska innovationer och regional utveckling står i centrum. Här följer en intervju där Mari berättar om de viktigaste framstegen, skillnaderna mellan projektets faser, framgångsfaktorerna och framtidens utmaningar för Sveriges regionala flygplatser.
Mari, du har lett arbetet med Grön Flygplats i drygt fem år, vilka är de viktigaste resultaten som uppnåtts under den här tiden?
Första delen av projektet handlade framförallt om att minska utsläppen från flygplatsernas egen verksamhet och att påbörja förberedelserna för att kunna ta emot det nya fossilfria flyget. Vi hade högt uppsatta mål, men de överträffades tack vare flygplatsernas fokuserade arbete. Koldioxidutsläppen minskade under fyra år med 64 procent, energiförbrukningen med 11 procent och mängden osorterat avfall med 55 procent.
Vad är den största skillnaden mellan den första delen av projektet och den nya fas som Grön Flygplats 2.0 är i nu?
Det nya projektet är mer omfattande. Vi lyfter till exempel in automatisering och digitalisering på ett tydligare sätt och även andra typer av flygfarkoster än det traditionella flyget. Det finns en stark koppling till regionerna och i en dialog med dem ska vi kartlägga hur flygplatserna och det nya fossilfria flyget kan bli en motor för regional utveckling och en naturlig del av regionernas olika utvecklingsplaner.
Vad är det som gör projektet framgångsrikt?
Jag tycker att det är att vi ”gör saker på riktigt”. Det bli inte en rapport som läggs i en skrivbordslåda utan tillsammans är vi inriktade på att genomföra förändringar som ger synliga resultat på alla 30 deltagande flygplatser.
Det är mycket i omvärlden som påverkar landets regionala flygplatser, vilka faktorer skulle du säga kommer att ha störst betydelse under 2025?
De regionala flygplatserna är i ett utsatt läge. I Sverige är det många offentliga organisationer och företag som avråder från att flyga i sin resepolicy. Man gör skillnad på olika färdmedel i stället för att utgå från utsläppen. Trots det tar man för givet att flyget ska finnas kvar de gånger man verkligen behöver det. Det kommer det inte att göra om man inte är beredd att lägga till några extra kronor på fossilfritt flygbränsle. De regionala flygplatserna behövs för att hela Sverige ska kunna leva, för beredskap och för samhällsnyttigt flyg som till exempel ambulansflyg och brandflyg. Flygplatserna jobbar hårt för att vara med i omställningen och behöver finnas kvar. I luften behövs inget underhåll av vägar eller spår så flyg är på väg att bli ett verkligt miljövänligt alternativ, men klarar inte den omställningen på egen hand utan behöver stöd från både näringslivet och offentlig sektor.